Ser du dig själv som ätstörd? Eller har du svÃ¥rt att inse att du kanske är det? Jag har tagit upp detta Ã¥tskilliga gÃ¥nger ur olika vinklar – och kommer göra det Ã¥tskilliga till. För det är Ã¥ viktigt! Och kanske kanske kan det göra skillnad för nÃ¥gon där ute….
Kontrollerar du din mat, väger den, mäter den eller fokuserar pÃ¥ att äta det som är sÃ¥ kalorisnÃ¥l som möjligt? FÃ¥r du Ã¥ngest om du gÃ¥r utanför sina gränser med maten. MÃ¥r du dÃ¥ligt om du missar ett pass? Kompensationstränar du om du ätit ”sämre”? Räknas inte passet pÃ¥ gymmet om det inte var en viss längd? MÃ¥r du dÃ¥ligt om du missar cardion en dag? Eller blir du grÃ¥tfärdig när du gÃ¥r pÃ¥ restaurang och fÃ¥r in ”fel mat”?

DÃ¥ har du en komplikation till maten. Du behöver inte vara anorektisk mager eller spy upp maten för att vara sjuk. Det är en störning ändÃ¥. Det sitter i hjärnan, inte i utseendet. Stor eller liten och det är viktigt att fÃ¥ bukt med det sÃ¥ det inte eskalerar och blir värre. Och jag vet – det är inte lätt. Varit där. Men det är värt det! Att kunna leva utan att tänka pÃ¥ hur, vad, var och när man stoppar nÃ¥got i munnen. Eller tycka det är alldeles okej att har mÃ¥nga vilodagar utan att mÃ¥ dÃ¥ligt.
Vad ska man göra? Hur skall man göra? Finns det rätt och fel?
Det viktigaste är: erkänn det för dig själv. Skriv det. Säg det högt till dig själv. Berätta för nÃ¥gon annan… Försök att förklara hur du känner och hör hur fel det lÃ¥ter. Sök hjälp – men självhjälp r det viktigaste. Du mÃ¥ste vilja komma tillbaka till ett normalt beteende där Ã¥ngest och överträning inte är en del av vardagen. Du mÃ¥ste vilja, kämpa och ibland behöv grÃ¥ta och mÃ¥ dÃ¥ligt pÃ¥ vägen.

Men det gÃ¥r – man kan komma fram. Man kan fixa det och mÃ¥ alldeles underbart. Och titta tillbaka och undra ur tusan man kunde hÃ¥lla pÃ¥ sÃ¥där. Hur tusan kunde man lÃ¥ta det ta över livet helt och hÃ¥llet. GrÃ¥ta över olja pÃ¥ maten. FÃ¥ Ã¥ngest om man skulle äta ute. Fokuserar pÃ¥ nästa mÃ¥ltid när man ätit den innan. Fundera pÃ¥ hur man skulle undkomma maten man inte ville ha när man var bortbjuden, eller förklara bort att man inte kunde äta kakorna.
Du kan – om du vill. Men det finns inget enkelt recept. ”SÃ¥ här blir du frisk”. Det enda som finns är vilja att bli det. Viljan att vÃ¥ga ta den där krokiga branta vägen för att sedan fÃ¥ en lÃ¥ng och behaglig nedförsbacke när man väl kommit upp…
Ofta vet vi inte att vi är där förrän vi börjat ta oss ur det…