Min tid i huvudstaden är slut och det är tid att flytta hem. Det är med blandade känslor jag lämnar staden som numera ligger mig varmt om hjärtat – jag som hade fÃ¥ förväntningar när jag kom hit till den ”stressade staden”. Jag har träffat nya fina människor som ligger mig varmt om hjärtat, fÃ¥tt chansen att bygga upp nÃ¥got bra pÃ¥ mitt jobb och njuta av varje pressad sekund och jag har fÃ¥tt vara själv och vara stark med mig själv.
Men jag har ocksÃ¥ saknat väldigt mycket och längtat hem. Ibland sÃ¥ mycket att det gjort fysiskt ont i mig. Jag har inte haft mina saker, min familj och mina vänner nära. Det har inte funnits nÃ¥gon att krama när jag behövt det som mest och framför allt…. Min man har inte varit mig nära. Men vi har vuxit om möjligt ännu starkare tillsammans.
Nu är det nya utmaningar som stÃ¥r pÃ¥ listan. En ny tjänst pÃ¥ mitt ”riktiga jobb” – tufft, kul och utmanande. Det blir ett nytt gym och förhoppningsvis ÄNNU roligare att träna. Det blir hustittande (och förhoppningsvis köpande) jag fyller ”gammal” och vi reser iväg. Det kan inte annat än bli en underbar höst!
Hejd̴ Stockholm Рvi ses igen! Hej Malm̦ Рjag har saknat dig och din trygghet!
Vad är det modigaste du gjort? Vilka komfortzoner har du lämnat bakom dig?
Om inte annat så flyttar jag till en helt främmande stad om 1 månad för tre års studier
Det är både tufft och modigt!
Något modigt vet jag inte om jag gjort. Komfortzoner jag lämnat bakom är:
man kan inte ta något för givet varken hälsan eller livet
man kan inte lita på att man får hjälp när man ber om det och behöver det
man kan inte lita på att man ska bli trodd när man talar sanning
man kan inte lita på att det finns människor som tycker om/älskar dig för den du är
man kan inte lita på att trots att man gör sitt absolut bästa att någon ska se det och uppskatta dig för det
När jag var liten visste jag inte att det skulle bli så tufft. Jag vet att det finns andra som haft/har det värre. Det konstiga är att jag fick ofta höra det från dom som hade det betydligt mycket bättre än mig. Det är som jag skulle vara tacksam över att jag t.ex. var sjuk för att det fanns dom som var sjukare medan dom själva beklagade sig över att nageln hade gått av. När jag var liten levde jag i någon slags Bullerby-lulllull där allt blev bra bara man gjorde rätt för sig och var en bra människa. Det blev jag snabbt varse om redan när jag var hos dagmamman att så är det inte. Efter det har så mycket tumlat om mig att jag idag är mera trasig en hel.
Jag hade hellre lämnat komfortzoner som att ställa upp i en maratonntävling, dansat balett eller Riverdance och haft det som yrke, kunnat ha 1-2 jobb medan jag pluggade, jobba hos Unicef eller en liknande organisation och hjälpt dom som inte ens kan ta fred, friskt vatten och mat för givet, jobat hos Clowner utan gränser, jobbat som ljudtekniker och rest på världsturné.
Men det jag har gjort är att göra sÃ¥ gott jag kunnat med min dÃ¥liga hälsa och dÃ¥liga ekonomi. T.ex. funnits som en god vän när nÃ¥gon behövt det, struntat i pengarna till helgmyset och gett det till en organisation som kan göra betydligt mer för pengarna en bara en pÃ¥se godis, muntrat upp den trötta kassörskan med att säga ”vad fin du är i hÃ¥ret idag”, lÃ¥ta nÃ¥gon synas som annars inte bli sedd.
Jag tycker det är otroligt fina saker du har gjort för andra. Att vara en medmänniska och att bry sig, att göra så gott man kan är det finaste i denna värld! Jag tycker det är stort och otroligt fint och jag beundrar dig!
Tack!
Jag måste ha missat det men varför flyttade du till Stockholm från Malmö för en stund? Jobb?
Jag har fått en ny typ av tjänst på mitt jobb, så jag har varit i Stockholm och praktiserat för att bli färdig till det
Jag förstår att det är tungt att vara ifrån nära och kära. Jag är så glad att den utbildningen jag vill studera finns på distans och att jag slipper vara ifrån min pojkvän.
Men det är bra att du får med dig så mycket bra erfarenheter!
Skönt att få kvar hemma, en utbildning tar ju bra mycket mer tid än vad jag varit iväg. Mer än dessa fem månaderna hade varit för mycket för mig
Modigt vet jag inte men nÃ¥got av det svÃ¥raste jag gjort är att ha lämnat killen jag varit tillsammans med i 3,5 Ã¥r. Det var brutalt smärtsamt men sÃ¥ här i efterhand är det nÃ¥got av det bästa jag gjort. LÃ¥ter hemskt att säga men sÃ¥ är det…
Känner igen känslan, och att lyssna på sig själv är nog en av de viktigaste lärdomarna i livet. I slutändan finns det bara en person som man måste dras med livet igenom, en själv, och det blir ett helvete till liv om den personen, jaget, inte är tillfreds.
Kram
Ibland är det bara svÃ¥rt att lyssna pÃ¥ sig själv när det finns för mÃ¥nga röster runtom som vill annat. DÃ¥ är det viktigt att verkligen se till sig själv och göra det man vill för sin egen skull – inte för alla andras. I slutändan är det man själv som är viktigast, mÃ¥r itne jag bra kan jag inte heller fÃ¥ andra att mÃ¥ bra
kram
Det där är absolut modigt gjort. Att lämna nÃ¥gon är enormt svÃ¥rt, även om man vet att det är rätt beslut för en själv…