Det finns lika många idealkroppar som det finns människor – och idealet skiftar hela tiden. Nicole skrev om sitt skiftande ideal häromdagen och det liknar mitt lite – men ändå inte.
Först skulle jag vara smalast. Hur smal jag än blev skulle jag bli smalare. Muskler på tjejer var inte fint – man fick max ana dem lite. Innan dess – älskade mina ben och rumpmuskler jag fick från fotbollen. Men de försvann när smalast var finast (och ja jäklar vad jag fått jobba för att få tillbaka rumpan!) När jag började köra tung styrka var idealet lagom med muskler – vad nu det är. Mindre än jag har idag i alla fall. Magen skulle absolut ha rutor i alla fall.
Idag har jag inget direkt ideal. Konstigt nog. Plötsligt har jag fått en väldigt fin relation till mig och min kropp. Jag vill ha muskler – mer muskler. Men jag har ingen bild på hur det ska se ut. Det ska vara jag helt enkelt och jag har insett att vad som är vackert i mina ögon på mig ständigt skiftar.
Jag älskar när musklerna syns tydligt och rutorna anas – men jag mår kanon när jag har ett lager som döljer det som jag har nu med. Jag är facinerad av muskulösa kvinnor, men jag beundrar även de som har vackra kurvor. Och jag älskar min egen pojkraka kropp med dess just nu smått dolda muskler. Jag ser tjusningen i de flesta kroppar numera – så länge det inte är ohälsosamt stort eller litet så kroppen tar skada. Alla är vackra på sitt sätt och jag önskar jag hade upptäckt det tidigare. Att jag sluppit de där spökena.
Jag strävar fortfarande framåt. Jag vill fortfarande ha mer muskler. Jag vill att rutorna ska synas lite då och då och att biceps ska växa. Men jag har inget ideal dit jag vill nå. Jag har massvis med idealbilder som är vackra. Massvis med kroppar som är fantastiska – och min är en av dem. Även om den är långt ifrån perfekt. Även om det finns en strävan – men gud vad tråkigt livet vore utan strävan! Och nej – det är inget dåligt att ha ett ideal eller att sträva. Så länge det inte tar upp hela din tankeverksamhet – så länge du inte blir besviken, mår dåligt och får ångest för den du är idag.
Vad har du för en idealkropp? Strävar du efter en speciell bild du har på näthinnan?
Jag skulle vilja ha som du, en bra relation till min kropp! Idag har jag ett litet hopp om en vältränad kropp och några kilo mindre. Men det stora målet är nog den dagen jag kollar på mig själv i spegeln och tänker: fan vad nöjd jag är! För även om man alltid vill ha mer, så vill jag ändå känna att jag duger. Så mitt ideal är att må bra och trivas i min kropp. Är påväg mot mitt mål!
Jag håller tummar och tår att du når dit – för när man är där är det oslagbart. Visst har man alltid sämre dagar men i de stora hela är det alltid bra
Bra inlägg!
Jag strävar efter att.. sträva efter en kropp som passar och orkar det liv jag vill leva. Jag strävar efter att känslan av att se på min kropp utifrån det perspektivet också. Det går framåt! Jag vill träna, jag vill svettas, kunna springa och hoppa, lyfta tunga saker och äta mat jag gillar, sund mat men med plats för något sött då och då. Jag är inte där men jag är på väg.
Det låter som ett väldigt bra stället du strävar efter att vara på – vill man så kan man och du kommer att komma dit, det är jag säker på!
Bra skrivet Annie
Har också funderat mycket i samma banor. Första gången i mitt liv som jag är nöjd med kroppen. Har inga konkreta ideal eller mål att uppnå. Visst finns en önskan om större muskler även hos mig, men jobbar jag inte för fullt med att uppnå det just nu. Kanske satsar jag på det senare. Om det kommer mer muskler med hur jag tränar nu så härligt, om inte så gör det inget. Det är bra som det är. Visst kan jag tycka att någon har en jättsnygg kropp om jag ser en bild, men känner inte så mycket mera att jag skulle vilja se ut så. Alla har vi olika förutsättningar, alla kan inte se lika ut. Och hur tråkigt skulle inte det vara.
Love it Pia – visst är det grymt att ha kunnat nå dit! Jag har också en önskan, men jag kan också stanna som jag är idag och vara totalt nöjd med det
Klockrent Annie!
Tack
Lustigt! Jag tänkte på samma sak tidigare idag, och för mig är målet att ha en kropp som klarar det jag vill att den ska klara! Inga utseenderelaterade mål egentligen, utan mer bara att den ska hålla. Där ska inte finnas brister, skador, svagheter, inskränkningar och så vidare.
Och du, schyssta rutor! Och du, du har INTE ett skyddande lager runt dem, vi ser dem mycket tydligt
Fast de där rutorna var i somras, inte lika tydliga nu kan jag säga
Och ja – kroppen skall hålla. Ordentligt. På alla sätt, alltid!
Bra skrivet Annie! Min idealbild har också skiftat precis som för dig, från smal till funktionell och stark. Jag vill kunna orka med allt jag vill och vara mitt bästa jag. För det perfekta idealet finns inte… jo mitt egna
Så ser jag det med. Jag har mitt eget ideal och det förändras och är numera alltid jag i grunden, inte en bild av någon annan
Bra skrivet! Jag känner precis likadant idag faktiskt
Underbart att höra!
jag har en helt okej relation till min kropp.. men strävar helt klart mot mer synliga muskler.. din kropp skulle inte gå av för hackor
Mer muskler gillas – de kommer på köper med träning och välmående ju:)
Hej
gå gärna in på min blogg för att få inspiration om träning och kost! fridalundgrens.blogg.se
Både ja och nej…
Jag kan se en tjej och tänka att ”den där kroppen är perfekt! Så ska jag se ut!” Men jag kan inte riktigt applicera det på mig själv. Vill bara bli bättre:) På gott och ont…
Så kan jag också tänka om kroppar. Men både de som är mer eller mindre muskulösa än min, större eller mindre. Men jag har mina förutsättningar och jag kan inte sträva efter att få samma kropp som någon annan. Bara sträva efter att komma framåt som mig själv
Både ja och nej…
Jag kan se en tjej och tänka att ”den där kroppen är perfekt! Så ska jag se ut!” Men jag kan inte riktigt applicera det på mig själv. Vill bara bli bättre:) På gott och ont…
Vilket härligt inlägg, tack för det Annie
Mina ideal Har skiftat PRECIS som dina, förr var smalast snyggast nu siktar jag på att bygga så mycket de går och samtidigt må bra i kroppen. Ta mig tid till att LEVA och musklerna kommer väll mer och mer med tiden
Tack för en fin blogg!
Jag tror att vi är många som har gått från ”smalast är snyggast” till att uppskatta muskulösa och välmående kroppar – och hur underbart är inte det!
Huvudet på spiken, känner igen mig totalt.
Kände mig rätt nöjd idag men vill som du, ha mer muskler, även om jag hade varit supernöjd om jag hade din mage (muskler)
Så jag kämpar vidare, vill ha en kropp som klarar av resten av mitt liv.
Det är huvudet på spiken ”en kropp som klarar av resten av mitt liv”. Så rätt så!
Visst känns det lite som om trenden har vänt. Nu är det OK för oss tjejer att ha muskler. Man ser det i tidningar, tv, bland fotomodeller och andra kändisar. Och jag har som ni andra också ändrat mig. Stark är snygg!! Och du ser jättefin ut Annie!
Tyvärr borde jag tänkt på det lite tidigare, har lite för mycket som inte kan försvinna då jag inte är så spänstig (& ung) längre. Men det känns bra ändå!! Musklerna syns lite därunder ..
Stark är snygg – absolut. Oc förhoppningsvis välmående och har en kropp som är stark rakt igenom som hjälper en resten av livet
Hej fina du! Börjat läsa din blogg. Gillar dina inlägg om tankar kring mat och träning. Du har två kanoninlägg om att tjejer måste våga äta mer för att få resultat av träningen. Kämpar med en ätstörningar sen många år tillbaka. Läser din blogg och du inspirerar och hjälper mig på väg mot ett friskare liv. Drömmen är snarare ett sunt förhållande till mat hellre än den perfekta kroppen. Tack!
Vilket bra inlägg! Tycker också att du har en hälsosam och fin kropp
Tack sötnos
När jag tänker på det (tack för att du fick mig tänka) så har jag faktiskt ingen idealkropp jag strävar efter, men jag har en låsbild på min telefon som symboliserar de känslor jag vill känna igen när det kommer till min kropp. Min målbild, men den har inte främst med utseendet att göra. Utan då kroppen känns stark, pigg och en representant över sådant som får mig att må bra. Lite svårt att förklara, men jag gjorde ett blogginlägg om det en gång, så jag länkar helt enkelt till det: http://skynda.blogspot.se/2011/12/motivationsmotiv.html
Tack för dagens uppsving av besökare till min blogg förresten med din länk i förra inlägget. Kram
Det där var en himla bra tanke – känslor man vill uppnå och återkomma till. Det gillas skarpt!
Förut tänkte jag som du, smal tjej,halvrädd för muskler. Men nu tycker jag istället att det snyggaste och mest hälsosamma är muskler! Tränat för att bygga, inte för att tappa i vikt som förut. Och jag är glad över att min relation till mat och träning förändrats för jag mår så mycket bättre!
Härligt att du kommit framåt i tänkande, relationen till mat är extremt viktig för välmåeendet. Tar upp så mycket tid ork och energi att tänka på ”vad man får och inte får” äta, underbart att komma ifrån det!
Bra inlägg tycker jag. Jag har själv ganska nyligen kommit till en liknande insikt, och jag måste säga att det är otroligt befriande att ha en sund självbild. Jag är 27 år, synd att det skulle så många år innan jag lärde mig att verkligen tycka om min kropp som den är.
Ja jag an ju säga detsamma, de har tagit en del r här också att komma till insikt. Men huvudsaken är att man gör det tillslut
Vilket härligt inlägg. Så där som man önskar att alla kunde känna o tänka. Precis som du säger, idealet ändras från dag till dag, vecka till vecka. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad jag verkligen eftersträvar. Jag jagar fortfarande magrutor, men det är inget måste. Mest bara nåt som skulle vara jäkligt häftigt att ha sett på sig själv nån gång i livet
Annars försöker jag eftersträva att må bra i mig själv och min kropp. Kanske inte alltid, det är väl i stort sett ouppnåeligt. Men tillräckligt ofta.
Det finns så otroligt många fina människor i världen. Du är definitivt en av dem. Och faktiskt tycker jag inte att jag är så tokig själv. Bara en sån sak visar att det går åt rätt håll!
Tack för dina kloka inlägg. Hoppas du får en fin helg!
Du är absolut inte tokig själv, du är grym. Det är vi alla, men klart att strävan alltid finns, man vill ju komma framåt vad det än gäller i livet
En bra och tänkvärd fråga, Annie. För ett tag sedan ville jag nog gärna ha ett ideal, men inte längre. Jag gör som du, älskar muskler men tycker även om mig själv ändå. Om jag skulle eftersträva något ideal idag, skulle det mera bli ett funktionellt ideal. Att ha en kropp som fungerar och är stark i alla lägen, ett samspel som skapar balans i alla vinklar både för kropp och själ.
Ett funktionellt ideal är ju egentligen det viktiga – att ha en kropp som är snygg och muskulös spelar ingen roll när den inte fungerar som den skall.
Ni skriver så klokt allihop. Jag har ångest hela tiden för den jag är/hur jag ser ut (trots att jag är normalviktig) och inser att så här kan jag INTE hålla på!!! Livet går mig förbi… Har ni tips på hur man bryter sig ur de negativa tankarna… Jag älskar att träna och är ganska övertygad om att jag skulle få en snyggare kropp om jag av ”bara farten” om jag accepterade mig själv som jag är. Nu försöker jag hela tiden äta så lite som möjligt, misslyckas och äter i stället fel vilket resulterar i ångest och uteblivna träningsresultat. Mera ångest, planer på att äta bättre och mindre nästkommande dag – blir inte så – ångest självförakt…. fasen så trött jag är på mig själv!!!! Tips någon???
Det är en jättejobbig spiral när man väl kommit in i den och väldigt svår att bryta!
För mig var vändpunkten när jag pratade med en närstående och verkligen berättade HÖGT hur jag kände och varför jag gjorde som jag gjorde och hur jag mådde. Plötsligt insåg jag att det jag höll på med var sjukt korkat. Jag kunde itne ens få mig själv att tycka att det lät vettigt när jag sa det högt.
Dock var det en lång väg att vandra och jag skulle aldrig våga mig på att prova en diet för då är riskan för stor att fala tillbaka även om jag inte har en enda dum tanke i dagens läge.
Att äta lite är det sämsta man kan göra om man vill få energi, ett roligt liv och även resultat av sin träning. Men när man har ångest och mår dåligt är det inte så lätt att ”ara börja äta”. Försök att lägga till lite mer i det du äter. Använd det sunda förnuftet och tänk till när de dumma tankarna och ångesten kommer. Du vet ju vad din kropp egentligen behöver – mat!
Om du äter rätt och bra mat så behöver du inte oroa dig för att det blir fel. Ju mindre du äter desto större är risken att det blir ”fel” i dina ögon och du får ångest. (eftersom du kommer att bli vrålhungrig och ta första bästa sak)
Du måste prata med någon. Det är tufft att ta sig igenom det, men med någon vid ens sida så går det mycket lättare. Och framför allt att kanske prata med någon som varit där och som förstår vad det faktiskt är du går igenom.
Lycka till.
Kram!